ESTNISKA LÄKARFÖRENINGEN I SVERIGE,EN ÅTERBLICK          20.01.2011

Med den stora flyktingvågen från Estland hösten 1944 anlände 119 läkare

och 10 tandläkare till Sverige, bland dem 7 professorer, 7 docenter och 8 med doktorer. Den nationella samhörigheten, svårigheter att skaffa sig arbete och behovet av yrkesinformation utgjorde grunden till att några kolleger samlades redan i jan.1945. Estniska Läkarföreningen i Sverige bildades vid sitt första sammanträde 6.apr 1945 i närvaro av 40 kolleger. Anmärkningsvärt är, att prof. Aadu Lüüs, den siste ordföranden i det dåvarande Estniska Läkarsällskapet som tvångsstänges av ockupationsmakten i sept 1940, i sitt gratulationsbrev med anledning av bildandet av Estniska Läkarföreningen i Sverige (EASR) därmed förde över en oavbruten kontinuitet till de fria estniska läkarnas organisation.

Ordförande i den första styrelsen blev neurologiprofessor Johannes Riives, övriga styrelsemedlemmar var kirurgen Herman Rossman, patologen Elmar Jakobson, intermedicinprofessorn Fraz Grant och tandläkaren A.Paomees. EASR nödgades vid ett flertal tillfällen ge politiska upplysningar om sina medlemmars förflutna till svenska myndigheter. Ävenledes åtog sig EASR att, pga en propå från England, förbereda tankar på medicinsk hjälp vid ett ev. krigstillstånd på estnisk mark.

Efter ett tiotal år stagnerade den aktiva verksamheten och efter ytterligare tiotal år verkade endast kvarvarande styrelsemedlemmar. Man värvade inga nya medlemmar.

År 1969 väcktes tanken på en nystart av EASR. Ny styrelse valdes med röntgenläkaren Jaan Novak i spetsen. Tack vare hans energiska ledning växte medlemsantalet. Medlemmarena deltog livligt i EASR verksamhet, som drog till sig även unga kolleger och medicine studerande. Det fanns även vetenskaplig verksamhet bl.a i form av träffrar med estniska kolleger från andra länder och utgivande av årsböcker. På initiativ av J.Novek införskaffades ex av vetenskapliga skrifter och artiklar, författade av kolleger i exil. Under många år arrangerades fester där även Salongsteatern upptädde med egna förmågor i rollerna. Under åren 19882-1990 var oftalmologen doc Peep Algvere ordförande. År 1989 upptog medlemsförteckningen 311 namn, bland dem även några studenter. Dessutom hade Jaan Novek inspirerat estniska kolleger i andra länder och på andra kontinenter att organisera sig.

Den sjungande revulotionen 1989, Estland befriande från ockupationsmakten 1991 och därmed möjligheter till täta kontakter mellan Sverige och Estland skapade helt nya mål och möjligheter för EASR. Man utbytte kontakter, erfarenheter och hjälp motsvarande behoven i det nu fria Estland. I detta deltog såväl EASR som enskilda medlemmar inom sin specialitet. Man delade även ut stipendier till kolleger i Estland för deltagande i internation ella kongresser.

Denna stödjane verksamhet varade till mitten av 90-talet. Ordförande under dessa år var rättspsykiatern Ants Anderson. Senare ordföranden var biokemisten Einar Berggren och kirurgen doc Argo Kõvamees. Vid sekelskiftet åtog sig Anderson åter ordförandeposten.

Nu hade EASR åter försvagats och medlemmarna hade blivit äldre. De yngre kollegerna hade försvenskats och lockades inte mer av den tynande versamheten. EASR hade i stort sett förlorat sinb mening och höll på att dö ut. Samtidigt hade Sverige börjat ta emot eller snarare att importera läkare från Estland. De tjugotal unga estniska läkare, som kom till Värmland gav nytt hopp om överlevnad för EASR. Med inledande samtal 2004 blev det möjligt att i feb 2007 lämna över styrelsearbetet till de nyanlända, med Karl Väärt som ny ordförande. Föryngringen av medlemmarna har medfört nyheter som årligen återkommande sommarmöten,som blivit populära och sportigare verksamheter.

Under årens lopp har till hedersmedlemmar valts Elmar Jakobson, Erik Undritz, Eldur Velliste (ende icke medicinare), Argo Kõvamees, Jaan Novek, Olaf Kibe, Ilo Käbin och Ants Anderson.EASR arkivmaterial återfinns i Estlands Riksarkiv.

 

Referenser:

Novek J (Lasting P,red) Eesti Arstide Selts Rootsis.Tartu:Atlex 1997.

Anderson A:Eesti Arstide Selts Rootsis muutumised.Eesti Arst 2004,nr 11

 

 

 

ESTNISKA LÄKARFÖRENINGEN I SVERIGE, vol 2.           14.07 2012

Under denna rubrik kan man beskriva EASR verksamhet efter att ha övertagit alla formaliteter från ärade äldre kolleger fr o m 2007.2006 skedde styrelsearbetet i samråd mellan de äldre och de nyanlända.Ants Andersons vänliga och kompetenta stöd till den nya styrelsen var nödvänligt och tacknämligt.Bland seniormedlemmarna fanns en förhoppning om att åter förena de i Sverige bosatta estniska läkarna till en meningsfull och nationellt sinnad förening utanför Estlands gräns. Motivationen för de flesta av de till Värmland inflyttade var i sin tur att etablera kontakt med de estnisktalande läkarna i Sverige. EASR medlemsantal hade under 2007 sjunkit till omkr 130,de flesta av den äldre.

De yngre läkarnas flytt från Estland till Sverige betingades främst av bättre arbets- och levnadsförhållanden. Åren 2000-2012 har minst 40 flyttat till Sverige.

Det har varit en utmaning för den nya styrelsen att finna verksamhetsformer som kan förena de estniska läkarna i Sverige. Med traditionen att inbjuda till sommarmöten, som tog sin början 2006, lyckades man samla såväl estniska läkare som derreas familjer. Hitintills har sommarmöten ägt rum på Medskogsjö stugby (2006), Estniska Scoutgården i Västergötland (2007,2009), på Åland (2010) och ELA sommarkoloni (2011). Deltagarantalet inklusivefamiljemedlemmar har varit 15-50, däribland även kolleger från Estland och Finland. Utan att överdriva kan man anse mötet på Åland 2010 mellan estniks läkare från Sverige och från Finland, som en historisk tilldragelse. Med EASR som som förebild och på önskemål från finlandsestniskia kolleger bildades där Föreningen Estniska Läkare i Finland.

Efter återupprättandet av Estlands Läkaresällskap (EAL) efter befrielsen, har det inom EASR funnits diskussionerbeträffande ett samgående. Detta kom till stånd i nov.2010. Därefter har EASR blivit en regional organisation inom EAL:ramar.

EASR styrelsemedlemmar har regelmässigt blivit inbjudna till Estlands Ambassad i Stockholm och Sverigeesternas Förbund (REL) arrangement, där man deltagit i mån av möjlighet.

Den interna kommunikationen har moderniserats med tanke på ny teknik. Det har bildtas en digital fotobank med bilder från föreningens olika aktiviteter,e-post och en hemsida (www.easr.se).

Tack vare aktiva medlemmar har EASR överlevt och utvecklats. Det finns många ideer för fortsatt verksamhet,som tyvärr kräver sin tribut fr a tidsmässigt,tidvis svårt att förena med arbete och familjeliv.

EASR identitet har inte försvagats under senare år.Genom möten med kolleger i Estland,Finland och Sverige har det utkristalliserats gemensamma ideer, som styrelsen har tagit i beaktande i kommande verksamhetsplaner.

 

Karl Väärt

Ordf. sedan 2007.